Kay Pollak...

Varför blir morgnarna så tråkiga? I dag var jag på bra humör nästan ända till skolan med barnen... Precis när vi skulle gå ut till bilen inser jag att Rasmus nya vantar är borta! De vantarna har jag köpt därför att han fryser så lätt om sina händer och i dag ska han till skogen. Fröken i skolan vittnar om många tårar bland fur och gran. Vad ska man göra?! Jag fick ett litet frispel och han fick ta de gamla vantarna. Visst kan man kräva av en 6,5 åring att han någorlunda koll på sina vantar eller?! När vi väl insett att vi inte kunde hitta vantarna insåg jag att bilen tvunget måste skrapas innan avfärd.... F-n! 3 minuter till skolan börjar. Ni ska ju inte tro att det var en sån där enkel is på framrutan. NEJ, det satt stenhårt fast och dessutom is på insidan också! Jag var i upplösningstillstånd, tillslut satte jag mig i bilen och la in backen och körde iväg. Ganska fort. Hinner precis upptäcka en granne som susar förbi, tvärnitar och vrålar. "Nu höll jag på och krocka också!!!!" I ögonvrån ser jag Rasmus sitta med stora ögon och antagligen undra hur sjutton det kunde bli så här pga ett par vantar.... Jag andas en liten stund innan jag fortsätter att åka, det skulle jag ju inte ha gjort. Bilh-t immar igen!!!!!!!!!!!!! Jag åker till skolan medan jag hela tiden torkar fukt på vindrutan. Hallå eller! Orkar inte! Lämnar barnen på skolan och åker hem. Äter frukost och dricker kaffe. Känns nu lite bättre. Måste läsa lite Kay Pollack, måste!